Vi håller på att go nuts här hemma.
Ända sen lillmonstret föddes, så har hon sovit i vår famn, vilat middag, och nattats. Visst, det har kanske varit korkat, men med första barnet gör man väl en hel del "misstag".. Dessutom var det enklast så dels när jag ammade, och dels när man själv passade på att vila lite när hon väl sov.
Hennes säng står bredvid vår dubbelsäng. Ena gavlen är borta, vaknar hon på natten, så kan hon krypa upp/bli upplyft till oss.
Numera händer det mer eller mindre varje natt. Sover hon mellan oss, så sover hon ganska bra, men tar enorm plats, vilket resulterar i att jag sover skitdåligt. Dessutom har hon börjat vakna mitt i nätterna, i bland med ett gallskrik, ibland med ett skratt. Hon är klarvaken, och tar lång tid på sej att somna om igen. Oftast så går någon av oss upp med henne då, ger henne en flaska välling, och försöker somna om med henne i soffan.
Det betyder att vi aldrig får en hel natts sömn.
Någonsin.
Och nu orkar jag verkligen inte med det längre. Jag behöver min sömn för att kunna fungera som människa, och som mamma.
Vi behöver vår egentid, för att kunna hålla förhållandet vid liv.
Ofta somnar hon inte förrän 22-23-tiden på kvällarna.
Galenskap, vi vet, men somnar hon tidigare, så är det mer regel än undantag att hon antingen vaknar i svinottan och inte vill sova mer, eller vaknar så fort vi lägger henne i sängen och vägrar somna om.
Vad fan ska vi göra?
Om ett par veckor när vår semester- och föräldraledighet är slut, då ska karln tillbaka till sitt treskiftsjobb, jag ska börja skolan, och Liten ska börja hos dagmamma.
Då om något behöver vi ha fått in nya rutiner, och framförallt fått rätt på sömnen.
Hur ska vi gå till väga?
Jag har funderat på att prova fem-minutersmetoden, men jag vet ärligt talat inte om jag fixar att gå ifrån henne när hon gallskriker och är helt hysterisk. Jag vill inte att hon ska förknippa sovandet och sängen med att hon blir övergiven av sina föräldrar. Jag vill inte att hon ska skrika sej trött, och somna av ren utmattning. Hon ska somna lycklig och för att hon är trött, inte med tårar i ögonvrån.
Tanken är att hon ska klara att somna och sova i sin egen säng, så att hon kan flytta in på sitt eget rum.
Oh my god vad det hade behövts, för oss alla.
Jag tror att vi stör henne lika mycket som att hon stör oss egentligen.
Jag tror ju inte att min läsarskara är vidare stor, men jag ber ändå om hjälp.
Vad ska vi göra, hur ska vi gå till väga?
Prettotips och "jag-vet-bäst" undanbedes, sånt får vi redan en för stor dos av.
Tack.
Nathalie har det precis likadant och Vilmer är 2,5. I say no more than: gör något åt det nu! Du har rätt i att ni stör varandra och det rubbar er alla! Jag läser Katrin Zytomierskas blogg och säga vad man vill om henne men jag älskar henne och hon är vettig och erkänner när hon har fel; hon provade Anna Walgrens metod och det har funkat hur bra som helst. AW är hennes gud numera. Jag vet inte, men det kan ju vara värt ett försök även om Wilma är äldre nu än vad Ringo var när de började. Lycka till! Kram/Angelica
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJa shit, nu springer vi efter henne JÄMT!
Utan kamp ingen vinst...
SvaraRaderaTror ärligt att du kan glömma att detta går "smärtfritt", det kommer förmodligen skrikas och protesteras. Sen är det faktikst inte synd om barn som får skrika lite, jag brukar tänka att jag mår sämre av hennes skrik än vad hon gör. Hon protesterar bara.
Ge det tålamod och tid.
För mig tog det två veckor, det va två jobbiga veckor men de va värt det!
Vem har sagt att livet som förälder ska vara lätt liksom?
Nej, INTE Anna Wahlgren! Snälla; hennes "metoder" går emot all form av sunt förnuft. Man måste vara oerhört känslokall och avstängd för att kunna genomföra hennes metoder.
SvaraRaderaJag undrar; hur mycket sover hon på dagen?
Vi har också haft träliga nätter, och beroende på faser och utvecklingssprång så sover sonen hos oss i perioder. Han behöver oss, och tryggheten det ger att få sova nära. Men självklart måste man få sova som vuxen också. Och ha ork och tid till annat...
Sonen har fortfarande inget eget rum, däremot egen säng. Vi beslutade att från och med den och den kvällen så skulle vi introducera den egna sängen. Långsamt, långsamt har det gått framåt. Vi läser och gosar i hans säng, och sitter vid hans sida tills han somnar. Då somnar han tryggt. OBS. I början - gallskrik och bråk för att han inte ställde upp på arrangemanget. Men där Anna W då tycker att man ska gå ut och faktiskt skita i barnet, så satt vi lugnt kvar på en stol en bit ifrån. Vi ville absolut inte lämna honom, eftersom små barn inte kan abstrahera och dessutom inte har någon tidsuppfattning (därför är 5-minuters så sjuk - fem minuter för en liten är som tre veckor, eller en evighet. De vet inte NÄR eller OM mamma eller pappa kommer igen)
Vi har väl också gjort som er, ända sedan början, burit mycket, haft sonen i sjal, osv. Men vad fan, vi insåg att när sonen var redo att lämna oss en liten bit (=flytta till egen säng) så styrde vi in på det. Man kan inte övermata med närhet, det är jätteviktigt!
Med, alltså, förlåt svamlet.
1. Hur ofta och hur länge sover er flicka på dagen? Det påverkar nattsömnen.
2. Hur och när äter ho sitt sista mål mat? Hon är, i mitt tycke, snart för stor för mat på natten. Ge vatten om hon vaknar, men inte välling; välling är mat och det ger ju dessutom ett stort avbrott i sömnen för både er och tjejen. Vatten i glas eller flaska vid sängen. Inte tända lampan, inte prata - att det är natt måste hon bli medveten om, och på natten ska man sova.
3. Ta det successivt - flytta hennes säng en bit ifrån er, dra inte igång en flytt in i eget rum än. Den tiden kommer. Sonen är över tre år och bort fortfarande inte i eget rum. Han drömmer mycket, och då kommer han gärna över till oss. Lätt och smidigt att han kan krypa över själv. Mys in kvällen med lagom trött tjej, var bestämd på vad ni har bestämt gäller, men LÄMNA HENNE INTE! Sitt en bit ifrån sängen, läs, sticka, sms:a, whatever, tala om för henne, enkelt och klart, att det är natt, att hon ska sova, att ni finns där...
Lycka till! Ni har en underbart fin dotter!
E
Oj, en sak till, som är viktig att ni får in nu så snart det bara går - innan vardagen släpar sig på. Vid sjutiden måste tjejen i säng! Ni får ju inget liv med liten uppe hela kvällen, och hon är för liten för så långa kvällar också. Hon "ska" kunna somna sju, och vakna vid sex, det är normalt.
SvaraRaderaOch, yey, jag vet. SOvmorgnar är the shit. Men de där timmarna mellan sju och elva, när man får vara vuxen, med sambo, en påse chips, en film, lite vardagssnusk... my god. Man blir människa igen! Och upp måste hon ju tidigt i vilket fall, när sedan vardagen kommer om ett par veckor.
Svammel igen; lycka till i alla fall!
/E