Jag var hos doktorn igår, och tog blodprover.
Kanske har jag fel på sköldkörteln, kanske finns det hormoner som spökar, kanske är det "bara" övervikt.
Jag ställer mej in på övervikt, och jag fick mej en rejäl tankeställare.
Jag mår inte bra, jag trivs inte med mej själv, och jag trivs definitivt inte med vad jag stoppar i mej.
Speciellt inte sen jag började kocklinjen, där är det ju rent livsfarligt att vara.
Igår fick jag nog, spärrarna släppte och jag var jättelessen.
Idag tog jag tag i det.
Direkt efter skolan snörade jag på mej skorna, och begav mej ut. 5,5 km gick jag, på en timme ungefär.
Jag är skitnöjd, både med min prestation, och min målmedvetenhet.
Jag sporrade mej själv, satte upp ett mål, och jag klarade det. Jag klarade det, OCH dubblade.
Jag satte som mål 2 km, jag gick mer än dubbelt. Fan vad nöjd jag är!
Bra musik i lurarna, och bara mitt eget sällskap, underbart!
Fast fan vad mör jag är i kroppen efteråt, haha!
I morgon ska vi till simhallen.
Eftersom jag har lite vattenrädsla kvar, och knappt kan simma, så är målet fyra längder.
Löjligt mål för er kanske, men jag är stolt över mej själv bara jag klarar att simma ut på det djupa utan att få panik.
Målet är att jag inte ska äta massa skit heller. I alla fall inte i långa loppet.
Lördagar, thats it.
Det är där det svåraste kommer vara för min del.
Jag ä l s k a r godis, ostbågar, läsk, glass, efterrätter..
Jag lovar inte mej själv nånting, jag vet att jag kommer synda, men herregud vad jag ska kämpa för att jag ska klara det.
Min lärare ska hjälpa mej i skolan med vad jag ska och inte ska äta där.
Hjälp och pepp tas gärna emot, jag behöver få höra att jag kanske inte borde, att jag är skitduktig som klarar, och att ni tror på mej.
För jag tror inte på mej själv.
Ännu.
Men jävlar vad jag ska kämpa för att överbevisa mej själv!
Såhär vill jag verkligen inte se ut längre.. Blir lessen bara jag ser mej själv i spegeln :/