Jag har ett hyfsat stort problem.
Ett problem jag egentligen haft i många många år, men som jag själv inte blivit riktigt medveten om förrän nu på senare år.
Jag är en samlare.
Jag sparar på ALLT!
Egentligen har jag väl inte sett det som ett problem, men nu börjat jag få upp ögonen.
Idag har jag fått hjälp att verkligen rensa och röja i förrådet.
Varenda låda har öppnats och gåtts igenom, och otroligt mycket har sorterats bort.
Att slängas, eller att skänkas bort.
Det jag får mest ångest över är hur otroligt mycket pengar det handlar om.
Knappt använda skor, kläder jag bara haft ett par gånger.
Väskor, småsaker, skit.
Jag har i hela mitt liv använt skriften som mitt sätt att ventilera mej. Sagor, noveller, dikter, almanackor, dagböcker.
Framförallt dagböcker, jag har nog upp emot ett trettio-fyrtiotal.
Minst.
Sånt har såklart inte slängts, men jag har gått igenom det, vilket i sej är otroligt hårt.
Många känslor och händelser vill man inte dra upp och läsa om igen.
Samtidigt, allt som hänt i mitt liv har ju format hur jag är som människa idag...
Dagen har varit jobbig fysiskt, men framförallt psykiskt.
Men herregud vad det känns bra efteråt!!
Nu ska det slängas sopsäckar, och gås igenom lite fler lådor på vinden, sen ska jag försöka ta tag i hemmet.
Här inne är dock bättre "ordning". Allt är bra gömt i skåp och lådor..
Nu låter det som om jag är en av dom extrema samlarna man ser på tv.
Så illa är det inte, långt ifrån.
Men jag har börjat inse att minnena finns inte i saker, utan i tankarna och hjärtat..
Tusen tack för all hjälp C, och min fina karl!
Ni är verkligen guld värda båda två!!
Vågar jag lägga upp en bild på hur det såg ut i förrådet innan röjning?